Tack för alla gratulationer. Förr har jag blivit ledsen för att min pappa inte ringer och gratulerar mig men i år brydde jag mig inte. Han kan fara dit pepparn växer. Det som jag tycker är tråkigt är att Cebastian inte har någon morfar. Min låtsaspappa hade verkligen älskat Cebastian, men tyvärr  dog han förra året.

Idag åkte Cebastian och jag till Keetas uppfödare och hälsade på, första gången vi åkte så långt och han satt själv där bak. En kompis från Stockholm var också där med sina hundar. Tyvärr fick inte Keeta följa med för hon löper. Det kändes konstigt när vi åkte upp den sista biten till huset och ingen pep av förväntan i bagaget. (Cebastian sitter ju i baksätet )Jag fick lite tårar i ögonen när jag tänkte på att det nån gång kommer vara så tomt där bak.

 Cebastian brydde sig inte nämnvärt över åtta galna hundar, men de tyckte att han var intressant. Två  av hundarna är valpar och så söta och charmiga. Men jag är nöjd med min människovalp nu.

På hemvägen åkte vi förbi där Henrik jobbar så vi åkte in och sa hej.Sen fortsatte vi resan hem. Det är lite jobbigt att han Cebastian i baksätet för jag har ju ingen uppsikt över honom, men han sitter  ju mer säkert bak än fram.

Nu tvättar vi och sen ska vi slappa. I morgon ska vi baka tårtbottnar.