Första natten hemma var ju bättre än på sjukhuset, inget går upp mot ens egen säng. Men jag kan inte vända mig som jag brukar eller ligga som jag vill heller.
Sen har min mage brakat ihop så jag har sprungit på toa ett antal gånger. Då är det verkligen skönt att vara hemma.
Mitt i natten blev jag även hungrig och gick upp och åt lite fil.

Jag är inte så tuff just nu kan jag säga. Det allra jobbigaste är att jag inte kan ta hand om Cebastian. Han sprattlar och hoppar hela tiden så jag vågar inte ha honom för nära, och lyfta honom orkar jag inte. Min mamma har varit här och tagit hand om både mig och liten, tusen tusen tack mamma.
I morgon ska vi köra med farmor.

Klockan sex i går morse steg jag upp och tog tre Alvedon. Klockan åtta skulle jag vara på sjukhuset. Solen sken och det var så fint ute.
Först skulle det göras en gynundersökning men det räckte med vanligt ultraljud. Jag såg på läkaren att han funderade. Och mycket riktigt så berättade han att cystan var så stor att han inte ens tänkte försöka med titthål utan lägga ett snitt direkt.

Jag fick gå till operation och prata med dem där. Narkosläkare och andra. Jag skulle få en epidural för det hade funkat när jag födde barn. Men när de skulle ge mig den så kom det blod så det gick inte. I stället fick jag en spinal tror jag det hette. Och fy fan vad äckligt det var. Jag var helt borta från lite över naveln till tårna. Jag ville gärna röra på benen men de var som förlamade. Riktigt otäckt.

Sen somnade jag och vaknade på uppvaket brevid en kille som bara klagade. Suck.
Själv mådde jag väldigt illa. Och hade ont.
Orkade eller rättare sagt så kunde jag inte röra mig för jag mådde så illa. Höll krampaktigt i min spypåse.

Natten har inte varit rolig, dels på grund av smärta och slangar och illamående men även för att min rumskompis pratar dygnet runt.

I dag kom en av läkarna som opererat in och berättade för mig att allt gått bra. Men att det var en tumör de hade tagit bort, men den såg inte farlig ut. Men den hade förstört äggledare och äggstock så de hade tagit bort dem.
Inte får jag åka hem idag heller. Och jag som inte sett Cebastian sen halv åtta i går morse. Men de ska komma och hälsa på mig sen.

Idag har jag tvättat så jag har rena sängkläder och rena kläder tills jag har skrubbat mig.

Och så tog vi en härlig tur i morse i solen tillsammans med mamma. Det var halt ute men vi höll oss på benen.

Nån som mer håller sig på benen är Cebastian. Han ställer sig upp i sängen hela tiden. Och så försökte han ta tag i en hylla och resa sig men jag hann ta bort honom. Däremot reste han sig mot vår säng.  Visst var det lättare när de låg där man la de!!  Och när jag köpte hans overall så hade jag inte en tanke på att han skulle börja gå mitt i vintern. inte så smart av mig. Men han kanske dröjer med att gå än.

Japp snart ska jag in i duschen för första skrubbningen.

Och alla ni som har bloggar och som vet att jag besöker er, skriv många uppdateringar i morgon så jag har nåt att sysselsätta mig med på sjukhuset.

Dagens största händelse i detta hemmet var att Cebastian reste sig i sängen!! Nu vill han försöka resa sig överallt. Och han kryper bättre och bättre för varje dag nu. Och snabbt när han vill.

Jag har städat idag. Kan vara skönt att komma hem från sjukhuset och inte behöva städa med ens.
Ja i morgon börjar skrubbningen så ikväll tog jag ett vad med mycket olja i. Kommer nog bli snustorr ändå.

Jag var på Apoteket och köpte tvål som jag ska använda innan operationen. På bruksanvisningen står det tvålen inte får komma i kontakt med hjärnan.

Natten till lördag var allt annat än underbar. Cebastian vaknade varannan timme hela natten. Gissa vem som sen tyckte det var dags att gå upp halv åtta. Å vad trött jag var. Och det värsta av allt är när Henrik säger att i natt har han ju inte varit vaken mycket. Hm, hur kan de sova utan att höra när barnen gråter.

Vi åkte i alla fall ut  till Överby med två kompisar och käkade mat och tittade i leksaksaffärer. Sen åkte vi hem till dem och fikade. Men inte åkte vi hem efter det heller utan vi åkte hem till några andra kompisar och  kollade på film och käkade lite mat. Cebastian var verkligen trött när vi kom hem för han hade inte sovit ordentligt under dagen. Lite mat i magen och så somnade han gott. I natt har han bara vaknat två gånger. Och så tog Henrik honom i morse så jag fick sova lite till.

Cebastian åt tjugo över sex i morse, bra tänkte jag då kan han nog sova till nio. Men strax före åtta var han pigg och glad. Så det var bara att kliva upp.

Jag hade tvättstuga idag från tolv. Tänkte att när jag är klar tar jag med liten ut på promenad. Men när jag var färdig så hade solen försvunnit.
Och min mage var inte riktigt heller på humör för promenad.

Om en vecka är operationen. Hoppas allt går bra och att jag slipper cystan mer.

Fy vad nervöst det var att åka till brukshundklubben idag, och inte för att det var möte. Nej, vägen var en isgata. En bil halkade i diket. Min vickade på rumpan ett par gånger.
När jag skulle hem vågade jag inte backa ut bilen och köra upp för den första backen utan det gjorde en kompis åt mig.
Men sen körde jag själv och den branta nedförsbacken med en sväng längst ner närmade sig. Jag körde på ettan och försökte att inte bromsa. Och jag kom ner, men inte ner i diket!! Jag klarade det.

Det var det mest spännande jag gjort idag. Och jag vill inte göra om det.